Det finns inga monster av Liselott Willén

Jörgen Nyström - Betyg 3 av 5

Skickligt berättad historia. Med små medel skapas en hotfull och otäck stämning.

Författaren fångar ett kargt Åland i mars och utan att ha varit där kan jag ändå precis se hur det ser ut, uppleva skogen, sjön, havet och känslan som finns i luften. Genom korta tillbakablickar flyttas handlingen framåt. Författaren blandar skickligt dröm och verklighet och håller spänningen på topp ända till sista sidan. Det är en bladvändare och trots det lågmälda språket och tempot kan du inte låta bli att ryckas med. Det är smart skrivet och de viktigaste frågorna får ett svar, även om inte alla lösa trådar knyts ihop. Vi får en inblick i huvudpersonernas liv och kan inte låta bli att undra, vad hände sen, hur gick det med…

För mig var Liselott Willén en ny författarbekantskap och det är med glädje jag konstaterar att det finns mer tidigare utgivet. Det här är en författare jag definitivt kommer lägga till i min bokhylla

Judith Pérez Bercoff - Betyg 5 av 5

Alice slår en klasskamrat mitt i förberedelserna inför sin studentexamen. Sonja bestämmer då att det bästa för att undvika relegering är att ta henne till deras forna hem belägen vid Ålands kust. Alice ska pendla till skolan vid provtillfällen.

I naturen som omger det isolerade huset dyker i Alice medvetande tydliga minnen upp av det som hände där 10 år tidigare. Hennes förnimmelse är dock mycket fragmentarisk. Alice kan inte släppa frågan om vad som egentligen hände när Ivan försvann. Hon anstränger sig för att fylla upp sina minnesluckor. Hon ifrågasätter sig själv (och sina minnen) och undersöker sin omgivning i sin desperata jakt efter sanningen. Alice undrar hur mycket av det lilla hon kommer ihåg som stämmer med det som faktiskt inträffade. De som var med på den tiden verkar vilja dölja och förtiga. Sonja anser att Alice ska ägna sig åt sina studier för att klara av studenten så att inträdesansökan till universitetet inte äventyras, och sluta älta det förflutna.

Liselott Willén lyckas förmedla Alice ångest i hennes sökande efter sitt undermedvetna.

Christina Persson - Betyg 3 av 5

Det finns inga monster är en välskriven spänningsroman som bjuder läsaren på en spänningsfylld historia om en familjetragedi från förr som genom en rad märkliga sammanträffanden letar sig fram till nutid. Läsaren bjuds på en fantastisk skildring av den numera 17 åriga dottern Alice perspektiv och verklighet när hon nu går sista året på gymnasiet, när pressen ökar genom tentor, framtidsoro och allt vad den stundande studenten innebär.

Läsaren rycks direkt in i händelsernas centrum när boken börjar mitt i Alice inre kaos och prestationsångestattacker, som resulterar i märkliga mardrömmar och ett nervöst sammanbrott. När Alice mamma försöker hjälpa sin dotter att komma ifrån stressen i skolan och tar med henne ut till landet uppstår en rad märkliga händelser och flytten får istället en helt omvänd inverkan på Alice mående. Gamla spöken från ett för Alice förträngt förflutet väcks till liv och tär på Alice redan ansträngda psyke. Läsaren får följa hennes försök till att pussla ihop minnen och drömmar med sin verklighetsbild och ett förflutet som hon inte visste att hon hade varit med om.

En spännande historia som drar in dig redan från dom första sidorna och som gör att du inte kan släppa boken och måste fortsätta läsa för att få reda på hela historien. Det enda negativa var att det kändes som att det vara några lösa trådar i historien som man som läsare aldrig fick någon förklaring till. Kanske ville författaren ge utrymme åt läsarens fantasi för att knyta ihop säcken, men eftersom jag personligen gillar explicita svar och en tydlig upplösning med svar till alla gåtor sänks betyget en aning.

En spännande fantasifull och fantastisk skildring av posttraumatisk stress från en redan förvirrad tonårings perspektiv. Tyvärr knyts inte hela säcken ihop av författaren. Men boken får ändå 3 i betyg på en skala från 1-5.

Sven-Lennart Lindlöf - Betyg 4 av 5

Först irriterad. Någon som tänker ta ifrån mig min skapande ångest? Upptäcker sedan typsnittbytet på"inga" . Blir hoppfull. Förväntat mig ca 30 sidors kämpande för att få anknytning till till berättelsen, personerna i handlingen,miljön,atmosfären.
- något jag inte sällan mäste utstå för att ha behållning av en god bok. Kämpandet varar denna gång alla bokens sidor.. Är jag utsatt för en parafras? "Alice i Underlandet"?  Hon med den vänliga,nyfikna rädslan;den älskliga skräcken.Det absurda..

Nu omvandlat till en stålslipad,superutrerad, oerhört varierad och kreativ skildring av en åländsk skärgårdsö,dess natur. Av Alices inre och yttre. Hennes relationer till mamman,den försvunne pappan -- minnet av honom ,några kamrater och ett antal skärgårdsfigurer.Allt i en skrivstil med halvkvädet och outtalat. En mystik som inte får bli mystisk. Späckat med beskrivningar av sinnesintryck, många som ett slag i maggropen.

Willèn är tydligen dermatolog. Vilken tur att hon inte blev neurolog hos profeterna som förnekar att förträngda minnen existerar. Fast en eller annan huldra och störtad påskkäring i de åländska saltvattnen hade inte skadat.Till båtnad för de de ruttnande bottnarna.