Ingen jävla hjälte

Det är blod överallt i badrummet.

På golvet. På mattan. I handfatet. Vid toaletten. På handduken.
Även på golvet i hallen är det blod. Showan ligger på golvet, under handfatet,
hopkrupen som ett litet barn. Han skakar och dreglar. Huvudet är uppfläkt. Det är vitt och blodigt.
Det är natten mellan den åttonde och nionde mars 2014. Klockan är nånstans mellan
halv ett och ett. Showan Shattak håller på att dö på badrumsgolvet i sin lägenhet.

Tillsammans med tre vänner har Showan blivit knivhuggen och misshandlad
av nazister på Möllevången i Malmö. Men det är inte bara fyra ungdomar som
har blivit attackerade. Det är en hel stadsdel. Alla feminister. Hela vänsterrörelsen.
Samtidigt som Showan kämpar för sitt liv på sjukhuset, går Malmöborna ut på gatan och demonstrerar mot nazismen.

Det här är historien om en svensk-iranier, som vill göra skillnad.
Som vill stärka samhället, kämpa för rättvisa och bygga bro mellan olika miljöer. Det är en historia om obetingad kärlek till Malmö FF och om att våga säga ifrån och ta konflikter när det behövs. Men mest av allt en historia om hur livet ser ut när någon precis har försökt att ta det ifrån en.
Det här är historien om Showan Shattak.