Henry Weman blev under sina många år som domkyrkoorganist i Uppsala domkyrka (1927 1964) en central gestalt i Uppsalas musikliv. Förutom organist var han körle- dare, sånganförare, debattör, organisatör, inspiratör. Han rörde sig också ute i landet som konsertorganist, föreläsare, utredare. När andra världskriget inte lade hinder i vägen befann han sig gärna ute i Europa. Sin aktiva tid avslutade han med ett antal resor till främst södra Afrika för att där inspirera kyrkorna att använda sig av sin egen folkmusik i gudstjänsten. Mot bakgrund av artiklar och brev möter vi här ett intensivt samtal om vad kyrkomusiken och körsången har att ge i spänningen mellan tradition och förnyelse. Henry Weman talade gärna om musikens kvalitet, glädje, fest och djup.
Madeleine Åhlstedt, Gunnar Weman, Carl Otto Werkelid, Anders Wejryd, Andreas Wejderstam, Carl Sjösvärd Birger, Annika Sjöqvist Platzer, Inga Sanner, Fredrik Santell, Sinikka Neuhaus, Jonas Jonson, Per Hansson, Sven-Erik Brodd, Birgitta Brodd
Sven-Erik Brodd, Jonas Jonson, Inga Sanner, Birgitta Brodd, Torbjörn Aronson, Gunnar Weman, Bo Hanson, Karin Johannesson, Johan Cullberg, Mikael Mogren
Madeleine Åhlstedt, Gunnar Weman, Carl Otto Werkelid, Anders Wejryd, Andreas Wejderstam, Carl Sjösvärd Birger, Annika Sjöqvist Platzer, Inga Sanner, Fredrik Santell, Sinikka Neuhaus, Jonas Jonson, Per Hansson, Sven-Erik Brodd, Birgitta Brodd
Sven-Erik Brodd, Jonas Jonson, Inga Sanner, Birgitta Brodd, Torbjörn Aronson, Gunnar Weman, Bo Hanson, Karin Johannesson, Johan Cullberg, Mikael Mogren