”Jag har torkat nog många golv”

Nina Van den Brink. Foto: Andreas Strömberg

Hur skulle du beskriva din bok med en mening eller två?

– Berättelsen om Maja Ekelöf handlar om städerskan som överraskande blev författare och om de inre och yttre konflikter som det ledde till. Den nya berömmelsen gav henne både pengar och nya vänner och hon tvingades till svåra ställningstagande för att hålla kvar den person hon själv ville vara.

Vad fick dig att djupdyka i just det här ämnet?

– När jag läste Maja Ekelöfs dagboksroman Rapport från en skurhink blev jag tagen av att hon som hade fått kämpa hårt i hela sitt liv hade så starkt patos med andra som hade det svårt. Samtidigt var hon uppenbart motvalls mot alla hierarkier. Hennes liv beskrevs som en askungesaga, men själv ställde hon aldrig upp på idén att hon skulle ha fått högre status bara för att hon fick komma till Stockholm och umgås med kulturetablissemanget.

Vad hoppas du att läsarna tar med sig från boken?

– Hur mycket vår tid liknar det extrema och radikala 1970-talet! Terror svepte över världen även då, åsikter polariserades mot ytterkanterna och kalla kriget pågick. Men jag vill med min bok också påminna om en människotyp och en tidsanda som blivit allt mer ovanlig för varje år som gått sedan dess - den idealistiska människan. Hon som inte går att korrumpera.