”Dröm, baby, dröm”

Jenny Tunedal. Foto: Andreas Strömberg

Hur skulle du kort beskriva din bok för nya läsare?
– Dröm, baby, dröm är en diktsamling, en härva av starka känslor och mitt försök att tänka på och skriva om de känslorna. Den handlar om kärlek och sorg, om ensamhet och längtan, om barndomar och annat som inte går över. Människor är svaga och trasiga och den här boken drömmer en dröm om att vi ska hjälpa varandra med det.

Hur kom du på idén till boken?
– Jag sörjde, jag längtade, jag gick omkring i Bredäng och på andra platser och tänkte, läste och skrev. Det var inte så mycket en idé som ett utforskande av en ensam plats i livet, ett försök att trösta och kanske till och med roa mig själv, mitt i det otröstliga.