Intervju med Mats Strandberg

Skräck är som ett myggbett som är svårt att låta bli. Som tonåring fick Mats Strandberg mardrömmar och stresseksem, men trots det kunde han inte sluta sluka Stephen King. Barndomshemmet var fullt av böcker och tillsammans med mamma Margit ägnade han eftermiddagarna åt att läsa i soffan. Hon uppkrupen i ena soffhörnet, försjunken i Jackie Collins. Han i det andra soffhörnet, helt absorberad av skräckroman efter skräckroman. 

– Mamma var svårt sjuk i reumatism och att läsa blev vårt sätt att umgås. Det var fantastiska eftermiddagar.

På varje semesterbild sitter han med näsan i en bok. 
– Mina föräldrar förstod tidigt att jag hatade sport, men älskade att läsa. Så istället för att köpa dyr hockeyutrustning fick jag köpa så mycket böcker jag ville, säger Mats. 

Läsandet kom tidigt. Redan som fyraåring knäckte han koden, tack vare mammas skrivmaskin. Sedan dess har han plöjt hyllmeter efter hyllmeter av all sorts litteratur och idag skriver han böckerna han själv hade velat läsa som ung. Nu sitter han vid ett fönsterbord på Bagdad kafé i Stockholm. Böckerna om Engelsfors har gjort succé världen över och dessutom blivit kritikerrosad film. 

FRAMFÖR HONOM STÅR en kopp kallnat kaffe. Han har inte haft tid att dricka det. Tillsammans med Terese Olsson från Akademibokhandeln pratar han nämligen omsitt absoluta favoritämne: Böcker. Båda har proppfulla bokhyllor hemma, de har staplar på golvet och favoritböckerna på bästa platsen i hyllan. De läser jämt, i sängen, på tåget att det och som jobb. Och båda är fast övertygade om att slukaråldern är livsviktig.
– För mig öppnade den nya världar, fick mig attförstå empati och sympati och gav mig förmågan att leva mig in i andra människors känslor. Jag älskade den försiktiga magin i Maria Gripesböcker, säger Terese. 
– Ja, böcker man älskat i slukaråldern stannar kvar ien hela livet. Min första läsupplevelse var ”Den oändligahistorien” och jag identifierade mig med den mobbadepojken som fick upprättelse och kunde rädda världentack vare sin fantasi, säger Mats.

Och kanske sådde den boken fröet till trilogin om Monstret Frank som han just nu är aktuell med. Det är lagomläskig varulvsskräck för barn.

Hur hittade du historien till Monstret Frank?
– Det började med att våra vänner skaffade en sådandär puffig liten knähund. Vi skämtade om hur konstigtdet är att alla hundar stammar från vargen. Det ledde in mig på varulvstanken, hur skulle en varulv baserad påden här puffiga knähunden se ut? 

Huvudpersonen Frank är lite utanför, precis som Mats var under sin uppväxt.
–  Jag har faktiskt gått tillbaka till dagböckerna jag skrev som nioåring, så Frank bär många drag av mig. Böckerna handlar också om en rädsla för att inte passa in och om vad rädsla kan göra med en människa. Detvar en skön terapi för mig att skriva böckerna, säger Mats.

Guddottern Juni, 9 år, har varit en stor inspiration som gett Mats koll på hur barn är idag.
–  Deras värld är så mycket större än min var på åttiotalet, de får intryck överallt ifrån.

Ja, mycket lockar barnen idag. Hur ska vi locka dem till böckernas värld?
–  Jag tycker att man ska prata mycket mer om barnböcker, överallt. Jag tycker också att barn ska få läsa vadsom helst, serier, glassmenyer, vad som helst. Läs högt hemma, långt upp i åldrarna, det gjorde mamma för migoch jag minns det verkligen, säger Terese. –  Jag håller med om allt. Det pratas alltid om att barnska läsa mer, men på kultursidorna är det en liten massgrav som handlar om barnböcker – och alltid den sidansom lyfts bort det händer något större. Kom igen, upp till bevis, vuxenvärlden, om ni tycker det är så viktigt. Läsningen är också en fantastisk gåva att ge till sina barn. Den utvecklar fantasi, empati och att läsa med sina barn är ju skitroligt. Det blir ofta roliga diskussioner efteråt. Jag tänker att det är som att man delar en värld tillsammans, att man är på äventyr ihop. – Och framförallt, låt dem läsa allt, även om du tycker attdet är skit. Det är en bra inkörsport, säger Mats.

Är det okej att läsa ungdomsböcker fast man är vuxen?
–  Självklart, absolut. Jag kan erkänna att jag inte läst Harry Potter, det är så sjukt. Men en som jag verkligen fallitför är finlandssvenska Maria Turtschaninoff. Alla borde läsa henne, säger Mats.
– Jag har inte heller läst Harry Potter, och nu känns det nästan pinsamt att börja… Men annars läser jag det mesta för att kunna prata med barnen som kommer in i butiken. Mycket är riktigt bra. Jag tycker inte det ska vara så mycket pekpinnar i läsning. Läs det som är bra, helt enkelt, säger Terese.

Till sist, vilken bok skulle ni rädda hemma om det började brinna? 
–  Min mamma Margit skrev faktiskt också barnböcker. Hon är borta men böckerna står kvar i min bokhylla. Utan tvekan skulle jag rädda dem först, säger Mats.
– Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl. Den har jag läst jättemånga gånger. Den boken har en vers som jag fortfarande kommer ihåg, väck mig mitt i natten och jag kanrabbla den. Böckerna vi läser i slukaråldern sätter sig verkligen i kroppen och hjärtat, säger Terese. 

TEXT: KARIN HEROU
FOTO: ANNA-LENA AHLSTRÖM