Där vassen viker av Linda Edgarsson

Felicia Safsten - 4/5

”Där vassen viker” är en läsupplevelse utöver det vanliga. Med ett vackert och behagligt språk tar Linda Edgarsson med läsaren på en tidsresa till 1800-talets Småland och den vardag som återfinns på bondgårdar runtom i landet vid den tiden. De dialektala inslagen i språket förankrar berättelsen till såväl platsen som tiden, samtidigt som det ger personlighet till bokens karaktärer. Men förutom skildringen av det hårda arbete och slit som livet på en bondgård innebär med vårbruk, skörd och allt däremellan – så är berättelsen som Edgarsson berättar framförallt en om förbjuden men oemotståndlig kärlek. Sådan kärlek som gör att allt annat bleknar och blir oviktigt, sådan kärlek som för all tid bevarar sina starka färger och skarpa konturer. Sen är det även en berättelse om val man gör eller tvingas göra i livet, sorg, familjeband, starka kvinnor och vad lite skinn på näsan kan leda till.

Boken är en annan skildring av 1800-talets Småland än den man tidigare mött i Mobergs romaner om Utvandrarna, men även här är kärleken den röda tråden. Som läsare är det intressant att få möta ett annat perspektiv på hur livet under den tiden kan ha tett sig, men även i ”Där vassen viker” görs tidstypiska kopplingar till Amerika så vissa teman går givetvis igen. För mig var detta en fantastisk läsupplevelse och jag rekommenderar starkt alla att läsa boken, men kanske framförallt du som uppskattar förbjuden och olycklig kärlek med ett slut som ger en rysningar i hela kroppen.

Madelene Eriksson - 4/5

Texten ger liv till miljöer och en tid en inte upplevt. Linda Edgarssons ”Där vassen viker” fångar in mig som läsare snabbt med ett rakt språk som samtidigt lyckas med att med värme ge liv i sin beskrivning av miljö, tidsanda och karaktärer. Vi får följa Hilda när hon tvingas möta sin sorg och den familj som hon, hennes mamma och syster lämnat bakom sig. Med Hildas ögon möter vi en värld som för henne samtidigt är bekant som obekant vilket ger läsaren tillgång till hennes omgivning med både självklarhet och nyfikenhet.

En bok som lyfter upp livet från ett kvinnligt perspektiv som arbetare utanför staden och industrialiseringen, vilket jag uppfattar är den vanligaste gestaltningen av arbetarlitteratur från kvinnliga perspektiv. En rak, lärorik och vacker bok jag varmt rekommenderar.

Chatarina Hinders Ideström - 3/5

Anledningen till mitt betyg, en trea, beror på följande:

Språket i boken är bra och lättfattligt men varför blandar författaren in dialektala uttryck i vissa moment? Huvudpersonen Hilda är ladugårdspiga från början och därför känns det ologiskt att hon talar rikssvenska medan hennes gelikar, som också är pigor, talar dialekt. Romanen skulle uppfattas mer autentisk om författaren genomgående använt samma språkbruk och undvikit dialektala skillnader. 

Naturscenerna är bra men i vissa fall är beskrivningarna alltför detaljerade. 

Huvudpersonen Hilda upplevs som hård och stursk. Hon sätter sig gärna upp mot överhögheten, det vill säga husbonden. Hur verkligt kan detta ses när de flesta i underordnad ställning  och då särskilt kvinnor var helt beroende av husbondens välvilja för sin överlevnad?

Den här boken är emellertid en roman och inte en autentisk skildring av kvinnors villkor för drygt hundra år sedan.

Läser man boken som den roman den är ger boken läsaren en trevlig underhållning men kanske också en inte helt rättvisande bild av förhållandena vid den tidpunkten. 

Gunnar Bygden - 3/5

En riktigt bra handling som beskriver det patriarkaliska bonde samhället där kvinnan stod längst ned på rangskalan. Målande språk som får de nariga och skur röda händerna att framträda på näthinnan.

Dialogen mellan karaktärerna i boken är väl skriven och gör handlingen levande. Kanske lite svårt att anamma försöken att skriva på småländska, det haltade lite för mycket i texten.

En bok som man gärna sträckläser med behållning!