OEI # 62 "On Paper"

Papperet - detta kulturbärande medium som haft en avgörande roll i den samhälleliga utvecklingen under de senaste två tusen åren - genomgår idag en radikal transformation. Men även om de elektroniska medierna under de senaste decennierna har gett upphov till en veritabel informationsexplosion som förvandlat den tryckta sidans roll i grunden, kvarstår papperets betydelse, som lagringsmedium och komplement till pixel. Den som vill utropa dess död är, som Alessandro Ludovico demonstrerar i Post-Digital Print. The Mutation of Publishing since 1894 (som vi översatt tre kapitel ur i detta specialnummer av OEI) ständigt alltför tidigt ute. I efterhand framstår "papperets död" som "en av informationsålderns mest olyckliga och besvärande profetior": "När vi ser tillbaka historiskt, upptäcker vi att papperets död punktligt har tillkännagivits vid specifika tillfällen - i själva verket varje gång som något "nytt" medium har haft bråttom att etablera sin popularitet, medan det starkt ifrågasatte det tidigare "gamla" mediet för att rättfärdiga sin existens. [...] Gång på gång har papperets etablerade massmedieroll satts i fråga av ett antal medieteoretiker och marknadsexperter, som på olika sätt har försökt övertyga samhället i stort om att göra sig av med papperet, och i stället välja något nyare och förmodat bättre medium". Kvarstår att papperets fysikalitet, dess "materialitet i immateriella tider", fortsätter att erbjuda former av interaktivitet som ännu inte är tillgängliga genom nya teknologier: lätthet, vikbarhet, hanterbarhet i enlighet med olika läsaktiviteter, osv.

Men vad är papper? Det har, konstaterar Esko Häkli, redaktören för Nordisk Pappershistorisk Tidskrift, visat sig svårt att beskriva papperet utan att beskrivningen blir ganska teoretisk: "En definition säger t.ex. att papper är en flat förening av cellulosafibrer. En annan, att papper är ett nätverk av fibrer. En tredje [...] att papper är en skiktad struktur innehållande tillplattade fibrer. Man säger också att papper är formvara med låg ytvikt, huvudsakligen bestående av slumpmässigt fördelade fibrer." Fibrerna binds till varandra både kemiskt och fysikaliskt, men, som Häkli också poängterar, även om vi känner till papperets tillblivelseprocess, vet vi inte varför "frilagda fibrer i vattenblandningen, suspensionen, söker sig till varandra, grupperar sig enligt ett mönster som inte går att styra och slutligen fäster vid varandra så att resultatet är papper. Fibrerna placerar sig inte jämnt utan det finns olika fiberkoncentrationer i pappersformationen. Fibrerna bestämmer själva, hurudana grupper de vill forma. Både kemister och fysiker letar fortfarande efter en förklaring till denna företeelse".

Denna relativa mystik vad gäller "papperets väsen" är, menar Häkli, en förklaring till många av de "vedermödor som har varit utmärkande för papperets utvecklingshistoria". Lothar Müller, som i sin bok Weisse Magie från 2012 (som vi översatt ett kapitel ur i OEI # 62) tar ett helhetsgrepp om "papperets epok", talar om papperet som en "magisk substans", som ett "den moderna världens grundmaterial", möjligt att trycka och skriva på, vecka, vika, riva i bitar. I Goethes samlade skrifter finns, påminner oss Müller, över tre tusen belägg för ordet "blad". Det kan betyda brev, teckning eller manuskriptblad lika väl som boksida, ett enda tryckt blad eller en tidning, men också spelkort, formulär, kartotekskort eller urkund. I detta vida betydelsefält intar dock det vita bladet en särställning: "På det finns nämligen ingenting att läsa. Det väntar på att fyllas med skrift, siffror och illustrationer och placerar sig symboliskt i centrum för det moderna författarskapet. I samma mån som författaren i egenskap av upphovsman lämnar kopisten och kompilatorn bakom sig och låter dem arbeta under plag