Längs vägar i Afrika

Att resa genom Afrika har alltid varit en dröm. En längtan efter att se vilda djur på riktigt. En dröm om att träffa människor i en annan kultur och i en annan natur. Vi valde att åka bil från Sverige till Sydafrika. En resa på knappt fyra tusen mil. Människor i vår omgivning avrådde oss från att åka. Afrika var farligt, sades det. Och om vi nu mot förmodan ändå valde att resa, då gällde det att vara beväpnad. Det är så människor ser på Afrika.

Naturligtvis var vi aldrig beväpnade, vi tänkte inte ens tanken. Att skydda sig mot våld genom att bruka ännu mera våld är knappast en väg till framgång. Resan gick bra, rentav enkelt. Visst såg vi människor i nöd, mycket vapen, döda människor och också ett enormt lidande. Samtidigt såg vi äkta glädje, lycka, förståelse och framtidstro. Det man bör komma ihåg är ändå afrikanens fantastiska humör. Människor som i sin enkelhet alltid finner en orsak till fest. Människor som delar med sig av sina minimala resurser. Ett vänligt folk som vill vårt bästa.

Efter nästan sju månader på resande fot är det svårt för oss att säga att vi inte älskar Afrika. Visserligen väljer man att se det turisten vill se. Vi blundar för förtryck och korruption.