Gyllens klara vatten

Ur första kapitlet:
"Dammen i gläntan låg slumrande och tyst i månens sken. Över ytan glittrade det som i en spegel av himlens alla stjärnor. Vattnets svaga porlande blandades med andra sömniga nattljud som hördes i den skymningsblå skogen omkring.

En ljus skugga närmade sig sakta. Vid källan stannade den upp. Vattenytan lyste upp, glimmade till och stördes i strandkanten. Gyllen drack och runt henne spred sig ringarna över spegelbilden. Hon var vacker. Hornet glödde svagt i månljuset med en varmt gyllene glans. Hon lyfte huvudet och tittade begrundande på sig själv. Speglade sig som så ofta i det klara vattnet. Hon tyckte om att se på den vackra bilden. Så skakade hon sin långa silverman så den virvlade som den lättaste dimma omkring henne. Den hängde långt ner från hennes hals och när hon böjde sig fram svepte den i marken som en sommarvind."