Den dramatiska poesin

Den serie Föreläsningar om estetiken som Hegel höll mellan 1818 och 1829 avslutades med en undersökning av den konstart han såg som den högsta och mest fulländade av dem alla: dramat. Undersökningen tar formen av en historia om teaterdiktningens väsensart och utveckling från den grekiska antikens tragedier, komedier och satyrspel fram till moderniteten och dramakonsten i Hegels egen samtid. Det är en estetisk filosofi baserad på universella principer som här skisseras med dramastudiet som fond, men Hegel understryker samtidigt den historiska dimensionen hos alla våra kategorier - och träder därmed fram som en av det modernas första stora teoretiker.
Denna Hegels estetikfilosofiska final presenteras här för första gången i svensk översättning och med efterord av Sven- Olov Wallenstein.